trött som en gråsparv.

har sovit så jävla dåligt i natt. pappa har snarkat heeela natten och Högt. vi sover ju i samma rum på gården eftersom jag är rädd för spöken. men i natt övervägde jag seriöst att dra ut madrassen. hellre spöken än snark. faktiskt. så försöker man liksom koppla bort det, men så stör man sig bara. fan för snark.
så väckte han mig halv sju (!) på morgonen o ba "gu va ja har sove dåligt". eh ursäkta?
och sedan halv tie har jag varit barnvakt åt Lykke. Energin? är  inne på kaffekopp nr tre nu.
och ikväll är det fest. kommer däcka klockan halv elva.
hejdå.
 

tonårsuppror.

Jag har väl egentligen inget otalt med mina föräldrar men fasiken vad man kan känna sig som en tonåring ibland.
Eller ett barn. Och jag vet att det har och göra med att jag bor med dem. 
Liksom, jag är 25 år i år och mamma ifrågasätter mig om hur jag tvättar, diskar, vispar grädde och stryker en kjol.
Man ba "alltså, jag vet. okej?"
Så stänger man dörren om sig själv och surar och allting är som vanligt.
Man kommer alltid att vara barnet.
Trots att man tvättar i tio år och lagat sin egen mat likaså (eller.. nja). 
Skammen när man pratar med någon i luren o mamma skriker "de ä maaaat".
Man ba "japp. så ligger det till. inte det minsta vuxen".
 
Och när jag valsar omkring här i mammas lägenhet så känns det precis som förr. fast ändå inte. 
nu är det ju inte bara mamma och jag som det var då, vilket jag önskar väldigt ofta.
Men jag blir så påmind om när det bara var vi, det var nyinflyttat, mamma och dotterkvällar.
Jag, tjurig tonåring som inte var glad över omväxling och förändringar.
Men det gick ändå. 
 
Det är lite klurigt det där tycker jag.
Aldrig mer att jag ska bo hos en föräldrer så länge ingen är sjuk. punkt. 

Mitt hår är så jävla blont så det svider.

Det här blev icke bra alls. Det är pissgult och jag måste skynda mig till närmsta frisör för att köpa silvershampo. ojoj. men först blir det en date med en kompis heheh
 
 
Ikväll kommer familjen!!!