Fem år framöver.

Hur ser du sig själv om fem år?
Frågan som har blivit standard på arbetsintervjuer.
 
Tja, vem fan vet vad som händer om fem år.
Det kan hända mycket. Det kan hända lite. 
 
Om fem år ska jag fylla 31 år. 
31!
Att närma sig 30 är ingen pers alltså. 
Jag tycker på sätt och vis att det är skönt att bli äldre, kanske inte fysiskt hehe men jag finner det ändå lite roande.
Det känns inte så hysteriskt, inte så vilset liksom. 
Men vad vet jag?
När jag väl närmat mig 30 års gränsen kanske jag bönar och ber om att komma tillbaka 10 år.
 
Om fem år hoppas jag få rutiner. Rutiner som skapar en vardag som jag trivs med, som gör mig lycklig. 
Jag hoppas att jag har ett arbete jag trivs med, eller en utbildning som har gett mig någonting. 
Luckor i min vardag som ger det där lilla extra. 
Resor, umgänge med vänner och diskussioner som jag känner mig bekväm i.
Ett hem som ger mig tid att pyssla och göra om, så gott som harmoniskt som det kan bli. 
Kärlek. 
Det är svårt med garantier, speciellt när det kommer till relationer. 
Jag hoppas jag får lojal och varm kärlek. 
Ett förhållande som innebär hålla hand för alltid utan några större konflikter. 
 
Jag hoppas att jag är mer trygg i mig själv om fem år. 
Kroppsligt. 
Viljan.
Självförtroendet.
Tja, ni förstår. 
En bättre bild av mig själv helt enkelt. 
Jag vill inte bry mig så mycket om små bagateller eller skavanker, det har dock blivit mycket bättre än för fem år sedan men jag vill ändå styrka saker. 
Dessutom vill jag ta saker lätt, inte förstora upp saker eller ha en negativ inställning så FORT något inte blir som man har tänkt sig. 
 
Det är lätt att tänka materiellt det första man gör när man får frågan vad man vill uppnå om fem år osv. 
Jag försöker att inte göra det. 
Klart jag hade velat ha en ordnad ekonomi och kanske äga en bostad och en bil (vem vill inte det liksom?) , men det är inget som garanterar att man är där om fem år. 
Så hellre att jag håller fast vid att spara mer pengar i så fall. 
Jag är inte så pengarkåt som jag var för ett tag sedan, jag prioriterar annat idag faktiskt. Livserfarenheter, hälsa och kärlek till exempel. 
 
Ni är sämst på att kommentera, men hur tänker ni om fem år framöver?
 
 
On the run. 
 

Film och snö

Jag har sett på film hela dagen. 
Svensk film. 
Det är sällan jag gör det nu för tiden när jag har en utländsk sambo. 

Jag är ganska inställd på att jag inte kommer få jobbet. Intervjun igår gick bra, nu i efterhand känner jag att jag inte kunde gjort något annorlunda. Men eftersom jag vill ha jobbet så mycket så blir jag ju mer nervös. Och det känns enklare att tänka så helt enkelt. 
Jag fick ett nej idag från ett hotell i Gbg där jag har varit på intervju. Jag var inte så intresserad av jobbet ändå så jag lipar inte. Men man undrar ju vilka anledningar de inte valde mig heller. Men ska försöka att inte älta det. 

O det snöar o det snöar. 
Våren känns långt borta. 
Men inte hoppet.