Lite mer Norge...

När vi lämnade Tesa och Balestrand bakom oss var vi på väg mot Bergen. På vägen dit ligger Myrkdalen och Voss. Jag säsongande i Voss vintern 2011 och flyttade sedsn upp till Myrkdalen strax efter årsskiftet. Det var ju där jag bodde i fjällstugan om ni minns? Jobbade som bartender med nyfunna vänner ifrån Nya Zeeland. Det var en grymt rolig tid med många nya bekantskaper. Och snö. Så jävla mycket snö haha...
Vi stannade aldrig till i Myrkdalen den här gången, men vi hann se våra gamla jobbplatser (jag jobbade som bartender i en after-ski barack och Michael var kökschef på en restaurang) och vår gamla röda stuga som vi bodde i från bilen.
Anyway, vi gjorde ett stopp i Voss för att hälsa på en gammal kollega till oss från den tiden.
På vägen dit passerar man Vikafjellet. Otroligt fint.

Det var på det här fjället jag trodde att vi skulle dö en gång. Vi skulle köra från Myrkdalen till Balestrand. Det var 30 minusgrader och snöstorm. Fullständigt omöjligt att se körvägen, så jävla nära att vi skulle köra av vägen och köra nedför ett stup. Och jag minns en liten lavin några meter framför. Aeh. Det var en vidrig situation. På sommaren är det lite enklare :)

I Voss sken solen. Vi mötte upp Matthew på cafét "Tre brør". Ett cafe som jag har flera minnen ifrån. Och som faktiskt är värt ett besök. Bryggkaffet var dock riktigt äckligt, så pass att jag köpte till en cappuccino (som kostade 60 spänn :)))
Matthew pratade om sitt Egenstartade företag "Biltong" (se bilden) - ett torkat kött som man kan ha som snacks när man tex hajkar. Matthew kommer ifrån Sydafrika och idén kommer därifrån. Väldigt intressant!
Matt är väldigt flummig och lever ett väldigt soft liv som skiljer sig mycket från sitt egna, men det är ju härligt med sådana människor också. Man behöver lyssna på sådana då och då.

Fleischers Hotel. Minns ni? Bläddra tillbaka till vintern 2011 i mitt arkiv.
Nope, jag har inte så mycket positivt att säga om min tid där. Jag trivdes inte alls, kände mig ensam och utanför. Så konstigt att se det idag, konstiga känslor liksom. Det är som att man kommer tillbaka, fast ändå inte.
Men jag tycker att Voss är en väldigt mysig stad i Norge. Lite lagom, och det är ju relativt nära till Bergen ändå.

Jag har ju skrivit en del om Bergen tidigare (finns under kategorin "I love travel" ). Men jag har faktiskt lite kvar som jag vill dela med mig av...

Sista dagen i Bergen så åkte vi ut till kusten. På söndagar är det mesta stängt i Norge, så ingen shopping för oss. Michael fiskade och jag läste. Det blåste något förjävligt, var ganska kyligt. Jag var sur. Men det var ändå fint :)

Michael var ute efter makrill.. Men det enda han fick var...
Den här?! Ha ha... Va fan?

Men vi hann med ytterligare en dos av Bergen. Vi hade planerat att träffa en annan gammal kollega från vår Norge-tid, men hon fick tyvärr förhinder i sista minuten. Men vi gjorde iaf lite saker :

Åt färgglad mjukglass vid hamnen.
Lunchade på ett tacoställe med kul reklam!
Besökte "Julehuset" som är fullt med julsaker överallt. Jag kunde inte vara lyckligare haha
Gjorde oss redo för middag!
Vi hamnade på någon sushi/thai restaurang. Jag åt en varm caesarsallad som var sådär.
Däremot blev jag kär i badrummet på restaurangen. Moltown Browntvålar överallt, små lyxiga handdukar och skön musik.
Älskade stad. Varför blir man alltid så kär när man är just där?
Men nu tar vi en titt på priserna. En enkel dajm för 27 kronor. Ok.
En liten extra för 20 kr. Ok.
55 spänn för en chokladkaka. Ge da!
Tacka vet jag "Lefse". En slags fyrkantig slät bulle med en smörkräm som smakar kanel. Jag unnade mig en sådan på vägen hem.

Sedan blev det dags att fara hem. Vi åkte igenom Gudvangen, Flåm och Aurland. Från Aurland tar man sig till Østerbø och det var där vi bodde sommaren 2013. När vi bodde på ett fjäll 40 minuter från civilisationen. En halvdan sommar med insomna och mycket ovisshet.
Som ni märker och säkert vet så har jag en speciell relation med Norge. Det har ju blivit hela mitt liv ibland.
Att därför åka tillbaka och vara turist eller besökare var därför mycket märkligt. Man vill liksom säga att man redan vet allt och att inget överraskar en. Men det enda som överraskar en är en själv. Att jag och Michael flyttade och började om från ruta ett. Utan Norge hade det aldrig skett.
Och jag skulle aldrig åldra min tid i grannlandet. Aldrig. Jag älskar den tiden även att det stundtals var hårt och jävligt tufft. När vi åkte igenom Lærdalstunneln, som är på makalösa 24,5 km kändes det som att vi har fått nog. Det var dags att återvända hem med en känsla av att ett återseende aldrig slår fel.

Kommentera här: