när det inte är så jävla bra.

Jag har tänkt många gånger att jag vill skriva av mig här, på mitt alldeles egna lilla forum. 
Samtidigt så är jag inte så värst sugen på att dela med mig av det mest privata längre. Jag vet inte om jag har lust att skriva ut mina innersta känslor eller saker som gör att jag mår dåligt här - så att alla i hela världen kan se och läsa. Jag har inte så stor lust med det om jag ska vara ärlig, dels för att det är enkelt att bli missförstådd och dels för att jag inte har lust att dela med mig av de grejerna längre. 
Och jag är lite rädd för kritik, att det ska låta som ett evigt gnäll och klagande - å andra sidan är det ju min verklighet. 
Men jag och min verklighet kanske inte behöver formulera oss i ord på en blogg heller. 
 
jag skriver gärna om ångest och om känslor, men jag tänker inte längre dela mig av min verklighet på det sättet. 
jag har ingen lust med det, och delvis beror det väl på att det känns som att man hela tiden ska uppdatera om sina positiva dagar istället för de negativa. man ska vara så jävla lycklig, man ska ha hittat sig själv, man ska ha ett positivt tänkande och ett stressfritt liv på grund av att ingen vill höra om hur deppig du känner dig. 
jag klarar inte det, jag brister varje dag på alla punkterna. 
för jag är inte speciellt lycklig, jag har det inte så jäkla bra. 
 
det slog mig idag att jag skulle vilja veta hur det känns att vara riktigt lycklig - eller nöjd. 
för allt jag känner nu är att jag vill ha en förändring i mitt liv. 
jag inser att jag måste ha en förändring i mitt liv för det här som pågår nu känns ohållbart. 
jag orkar inte brista längre, orkar inte vara ledsen. 
men samtidigt så vet jag inte var jag hör hemma, vad som är bäst för mig, så då ångrar jag mig och låter det vara. och så fortlöper det. 
typ. 
1 Anonym:

skriven

Jag tycker du ska fortsätta! Jag gillar din blogg ❤️

Svar: Gulle ❤️
Ellinor Axelsson

Kommentera här: