Två st varningar på att jag blir en fullständig kattkärring!

1. När jag pratar med mamma i telefonen så brukar jag leta reda på lille Lude, se till att han blir gosig/spinning och NÖJD - och det är då mamma får "prata" med honom. Jag tar telefonen vid hans mun så hon enkelt kan höra hur han spinner och så brukar hon ropa "Hej WILLY! Är du gosig?"
när Michael ser detta går han in i ett annat rum...

2. Jag har en handduk som jag brukar ha till att torka Lille Willie runt munnen när han har fått mat lite överallt. Han är ju så glupsk och det HÄNDER att han får blötmat på hjässan och då brukar jag ta en skvätt vatten på en kökshandduk och torka efter hans måltid heh...
Willie njuter, men Michael tycker att jag är STÖRD som gör detta haha... och ja jag tvättar handduken med jämna mellanrum.. :p

Lille Bronko!

Att ha katt igen

Alltså det är verkligen så mysigt att ha katt hemma igen. Willie är så gosig, spinner så fort man klappar honom på pannan och har inget emot att man bär på honom.

Katt är ett sådant mysigt sällskap.

Som det här. Att chilla i sängen med en kopp cappuccino, en kisse och en film (jag såg "Hotell" som just nu går på svtplay, se den!)
Det är kvalité på mys.
Eller när man kommer hem och öppnar dörren och man möts av jamar och ett kurr. Lille luse <3
Vad jag har saknat dig!
/kattkärringen 2.0

Hemma!

William är äntligen hemma också för den delen. Lite vimsig, skrikig och klängig. Men det kan man väl förstå efter att ha varit borta i 2 månader. Usch, jag är en hemsk matte ...
Ikväll äter vi ost, pain riche, salt&vinägerchips och sköljer oss med iskalla hemgjorda whiskey sours. Framför en gammal goding på tv4film, inte så pjåkigt ändå.